måndag 10 januari 2011

Välkommen till Holland!

Jag hade medarbetarsamtal med chefen häromdagen och vi kom så klart in på Axel och allt som hänt. Hon sa då att hon läst en text/dikt/fundering som berörde detta precis när allt tog sin start, hon tänkte då skicka den via mail som ett stöd eller nåt att stoppa och ha med i ryggsäcken så att säga. Men tillslut så bestämde hon sig för att avvakta och jag har nu fått den i stället. Har läst den ett par gånger och tycker att den är bra, och säger en hel del om hur det kan vara att få ett barn som inte är "normalfriskt". Denna text är skriven av en kvinna som fått ett handikappat barn, vilket vi ju inte anser oss ha fått i den bemärkelsen, men jag kan ändå lätt sätta mig in i hennes text.

---------------------
Så  här skriver Emelie Pearl Kingsley:

" Jag blir ofta tillfrågad om hur det är att leva med ett handikappat barn - att jag borde hjälpa dem som inte delar denna unika erfarenhet så att de kan förstå och föreställa sig hur det känns. Så här är det....."

- Att vänta barn är som att planera en sagolik semesterresa till Italien. Du köper guide-böcker och gör upp underbara planer. Colosseum, Michelangelo, gondolerna i Venedig. Du kanske lär dig några användbara fraser på Italienska. Allt är mycket spännande.
Efter månader av spänd förväntan är det äntligen dags. Du packar dina väskor och så far du iväg. Flera timmar senare landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland".

"Holland!!?!" Ropar du. "Vad menar ni med Holland? Jag har beställt en resa till Italien! Det är dit jag ska. I hela mitt liv har jag drömt om att komma till Italien.

Men flygresan har ändrats. De har landat i Holland och där måste du vara kvar. Det viktiga är att de inte fört dig till en hemsk, ful och smutsig plats full med pest, svält och sjukdomar. Den är bara annorlunda.

Så du måste gå ut och köpa nya guide-böcker. Och du måste lära dig ett nytt språk. Och du kommer att möta människor som du aldrig skulle ha mött annars.
Det är bara en annorlunda plats. Tempot är långsammare än i Italien; det är inte så tjusigt. Men när du varit där ett tag och återhämtat dig så ser du dig omkring..... och du börjar lägga märke till att Holland har väderkvarnar.... och i Holland finns till och med målningar av Rembrandt.

Men alla du känner är upptagna med att resa till Italien... och de talar vitt och brett om hur underbart de hade det där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga "ja, det var dit jag skulle ha rest. Det var det jag planerat" Och hur det än är så kommer den smärtan aldrig, aldrig någonsin att försvinna... därför att förlusten av den drömmen är en mycket betydelsefull förlust.
Men.... om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du inte kom till Italien, så blir du aldrig fri att uppskatta och njuta av allt det sällsamma, underbara... med Holland.

--------------------------

Jag vill bara tillägga att vår familj har haft en sagolik tur mitt i alltihopa och vi är väl medvetna om att saker och ting kunde tagit en helt annan väg! Och så vill jag också tillägga: Axel, Jag älskar dig!

/bloggpappan

4 kommentarer:

  1. Fin och sann... Han är så fin lilla Axel :o) Kramar till lilla familjen

    SvaraRadera
  2. Kloka ord och osedvanligt vackert skrivet
    Kram Mia

    SvaraRadera
  3. Tack Jenny! Mmm, visst är han fin, vår lille skrutt, får säga detsamma till er! Kram till er lilla familj!

    Ja, Mia, fina ord! Och jag känner igen mig mycket i den!Kram!

    SvaraRadera
  4. åh fina fina lilla familjen! härligt att läsa om alla händelser i ert liv och glädjen ni delar av att umgås med varandra!
    kramar till er!
    jennie

    SvaraRadera