Annars så tyckte väl tandläkaren att vi kanske inte skulle behövt komma, den känslan fick jag i alla fall! Hon sa att "hit kommer ju bara hjärtbarn som brukar äta dåligt på grund av de inte orkar utan får äta många gånger om dagen och kanske blir lite lockade med sötsaker eller liknande", sen fortsatte hon. "Men Axel verkar ju inte ha de problem efter vad du berättar så... Hör av er om ni blir mer oroliga ifall det inte kommer några tänder så kan vi ju ta en röntgenbild, men egentligen kan vi ju ändå inget göra".
Sen småpratade vi lite och jag fick några användbara tips, om det nu kommer några tänder! Lite svar på några andra små frågor fick jag också och på det hela var det ett bra besök, trots tandläkarens något knasiga bemötande!
Annat var det med sköterskorna! Vi anlände till mottagningen precis på minuten och möttes där av totalt tre tandsköterskor, och det första vi får höra är: "ja, men där är han ju! Och han var minsann en riktig söting!"
Antar att det inte var mig dom syftade på, men på nåt vis så hade ryktet om Axels stundande närvaro spridits!
Efter tandläkarbesöket så körde vi upp till Rödeby! Först spanade Axel och jag lite på vårt hus genom fönstret i bilen från vägen och sen begav vinkas till min arbetsplats! Alltid kul att träffa alla kollegor!
Sen bar det i rask takt hemåt, i hässlegården plockade vi bloggmamman på jobbet, och direkt upp till kyrkan för att prata bröllop med prästen! Nu vet vi nästan, på ett ungefär, hur vi ska bete oss och hur stunden i kyrkan kommer att bli!
Direkt vidare till Fur för att fira lillebror Niklas som fyllde 17 år idag, GRAtTIS!
Nu har vi landat hemma igen och jag har faktiskt redan krypit ber under täcket!
Godnatt!
/bloggpappan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar