Det funkade andra gången också!

Återkommer till rubriken strax, men först måste jag bara nudda en sak som berättades för mig idag och som väckte en del frågetecken i mitt huvud.

Det var nämligen såhär: en morfar/farfar skulle hämta sitt barnbarn på förskolan (inget konstigt i det). Kommer till förskolan och lyckas på nåt vänster ta hem ett annat barn (personal?, det hämtade barnets vilja att följa med en okänd man?, barnet som skulle ha hämtats och som tydligen slog larm om att fel barn gått hem med min morfar, hur reagerade det?  osv...). Väl hemma hos "morfar/farfar" så börjar den äldre mannen servera mellanmål till "sitt barnbarn" och om inte förr så borde man väl känt igen sitt barnbarn nu?
Jag försöker direkt hitta försvar åt farfar/morfar: kanske barnet hade en mössa neddragen över huvudet så han inte kände igen honom därför, kanske barnet hade samma namn och gick med ryggen mot "morfar/farfar" hela tiden, kanske..... nä jag kom helt enkelt inte på nån vettig förklaring. MEN i vilket fall som helst så borde man väl i alla fall känt igen sitt barnbarn när man kommit hem och börjat servera mellanmål... eller åt barnet med mössan neddragen??

Ja gode gud! Lätt för mig att sitta här och skriva ner den stackars morfadern/farfadern men undra hur det gick till måste man ju få göra! Personalen kan man kanske också sätta ett litet ? på!

Nåväl, nog om detta! Åter till rubriken!

Bloggmamman inledde igår projekt "somna-in-själv" för Axel och det gick med bravur godkänt., så när det ikväll var min tur att få Axel att somna så hade jag ju lite press på mig! Man vill ju inte lyckas sämre, för det får man ju höra! Bloggmamman gick till sin träning strax innan sju och jag valde taktiken att busa och leka med Axel tills han verkade bra trött och lite extra gnällig! Så när klockan slog halv åtta så var Axel synbart redo för medicin och välling. Tio minuter senare ligger han nyrapad, nypussad och nerbäddad i sin säng och jag säger godnatt och stänger dörren till hälften och går ut!
Jag hör hur Axel ligger och gnyr lite men inte så farligt. Efter cirka 5 minuter så börjar han skrika lite för mycket i mitt tycke (inte alls särskilt mycket när jag i efterhand utvärderat kvällen) så jag går in och lägger honom till rätta i sin säng och ger honom nappen igen och pussar godnatt! Samma procedur gör jag om cirka 10 minuter senare och då ser jag att han nog somnat om jag bara låtit honom vara i nån minut till, men jag lägger honom tillrätta och pussar godnatt igen. Några småskrik senare så sov han som en stock!
Så duktiga, både jag och Axel om jag får säga mitt!

Annars har dagen varit lugn för bloggmamman och Axel. En promenad och lite gung i parken och en massa lek på hemmaplan har präglat denna dag. Vid tre-tiden så åkte bloggmamman och Axel hem till Åse, Mogge och Hjalmar i Rödeby för att umgås! Jag mötte upp när jag slutat jobbet, och det bjöds på god mat och god fika! Tack familjen!

Bjuder på två busbilder från dagen!