söndag 2 januari 2011

Sista dan med gänget!

Nä riktigt så illa är det inte, men det har i alla fall blivit dags för bloggpappan att ta sitt ansvar i samhället och bidra till skattebingen igen. Jag ska alltså börja jobba i morgon och redan tjugo över sex är det uppställning på "stora torget" på Johannesbergs Förskola. Det ska bli skönt att komma tillbaka till en riktig vardag igen där jag träffar de underbara barnen och föräldrarna och kollegor. Och det ska bli riktigt skönt att fredagen och lördagen plötsligt betyder nåt igen. Som det varit nu så har dom ju givetvis varit lite extra speciella men eftersom vi varit "lediga" så lång tid så har man ju liksom tappat det här suget att få komma hem efter en arbetsvecka och bara vara. Lite svårt att förklara men jag tror ni förstår vad jag menar. Däremot så är det dubbla känslor att "lämna" bloggmamman och Axel hemma. Jag vet att det är så det är för alla och normalt sett sker det tidigare när de tio första pappadagarna tagit slut men.... och här söker jag inget medlidande vill jag poängtera!! Men vi har inget vanligt barn! Till exempel: bloggmamman kan/ska/bör inte enligt läkarna i Lund och Karlskrona ta med Axel till platser där det finns mycket människor. Allt för att han ska undvika infektioner som kan påverka hans hälsa. Lika som andra barn där med förstås, inget barn mår bra av en infektion men med sitt redan dåliga hjärta så blir Axel extra utsatt, han är inte mer mottaglig men KAN klara en infektion sämre än andra. Bara detta innebär att bloggmamman inte kan, som andra mammalediga, gå på fik med andra mammor rent spontant och bara en sån grej som att gå och handla mat funkar inte heller då Axel inte ska/bör/får vara i en affär. Visst kan man tycka att han måste utsättas för baciller nån gång och tro mig det gör han, i den takt vi vill och i den takt vi tror att han tål, men om alternativet till att bloggmamman går på fika eller handlar i affären är att Axel blir supersjuk så blir det rent föräldrainstinktivt att man stannar hemma. Däremot måste jag skicka en fantastisk hälsning till de mammor som är i bloggmammans föräldragrupp som faktiskt flera gånger accepterat att bloggmamman inte går på fik utan styrt upp fikor hemma i sina lägenheter vilket vi tycker är mycket hälsosammare! Fantastika är ni! Och alla andra förstås som accepterar promenader ute i kylan och fikor där det finns minimalt med folk.

Bra svammlat där känner jag, förstår ni hur jag menar? 

I alla fall så har denna dagen gått i lugnets tecken. Vi har tagit en promenad runt stan i det lagom milda vädret som faktiskt behagat bjuda på lite sol också. Sen så åkte vi bort till bloggmammans föräldrar för att säga hejdå till Axels moster Amanda som åker tillbaka till Stockholm och sin juridikutbildning imorgon. Nu är vi hemma igen och Axel är på god väg att somna in, sen ska jag bjuda bloggmamman på en helkroppsmassage som en perfekt avslutning på alla helger!

Ni ska förstås också få lite bilder från nyår och dagarn runtomkring!

















/bloggpappan

3 kommentarer:

  1. Visst förstår vi! :)

    Ha nu riktigt BRA på jobbet!

    Gillar dessa härliga "bildbomberna"!...men nog tycker jag allt att Du, bloggpappa, ser lite, lite "trött" ut i ögonen!...;)

    Må gott alla tre!

    Annika

    SvaraRadera
  2. Förstår er. Vi var också rätt så restrektiva i början. Nu är vi inte så värst oroliga, men vi ser ju till att inte utsätta honom för onödigt mycket baciller, så affären slipper han oftast. Sen som du skriver så behöver han utsättas för baciller, men det ska ni själva bestämma när ni är redo. När Leo blir dålig så blir han sämre än andra barn och kräks mer och måste inhaleras. Det tar längre tid för honom att bli frisk så vet man att det finns risk för ngn speciell sjukdom så stannar vi hemma.

    Vi är ju inte ute så mycket under dagen eftersom han behöver sina måltider och det tar sin lilla tid.

    Härliga bilder och hoppas det känns bra ändå för bloggpappan att gå till jobbet.

    SvaraRadera
  3. Haha Annika! jag måste bara kommentera mina "trötta" ögon. Var det nån på nyår som var nykter så var det jag, helt ärligt!

    Och beatrice, nu är jag hemma från jobbet och möttes av en mycket glad Axel och en strålande bloggmamma så det gjorde att dagen känts kanon! Jag tror att precis som du säger så släpper bacill-oron efter hand. Nu har han fått sin första influensa-spruta och snart sin första RS-spruta så då kan man ju känna sig ytterligare lite lugnare!

    SvaraRadera