Usch...

vilken dag...Kändes som att reaktionen på den uteblivna operationen kom idag...Vi var ledsna och irriterade på varandra hela förmiddagen och till på köpet så var Axel ledsen och ville inte äta någonting...Man vet ju att han måste få i sig mycket vätska för sitt hjärtfels skull och för att han ska hålla sin vikt...Och så blandar vi ju medicinen i maten och då är det ju ännu viktigare att han får i sig den! Men med alvedon i kroppen åt han som vanligt och skrattade och var glad! Vårt lilla hjärta vad han ställer till det för sina föräldrar! Men nu känns det hela bättre! Vi har varit på neo och kollat upp han lite också och tagit nya prover! Fick komma och träffa Axels underbara läkare Gabriella! Hon är så trevlig och duktig och tar sig tid med oss! Vi har ju sån tur att det räcker med ett telefonsamtal så får vi en tid att komma till läkaren, skönt det! Och vi är vänner igen, bloggpappan och jag! Blir lite turbulent i all oro, men är ju SÅ skönt att ha varandra att luta oss mot i allt detta!

Nu sover Axel och bloggpappan är och tränar! Blir kanske en promenad för mig när han kommer hem. Jag måste ju också på något sätt röra på mig, men har lite ont i halsen så annan träning än promenad blir det inte!

/Bloggmamman