Hemma igen!

Vill börja med att tacka alla fantastiska vänner och människor som finns kring vår lilla familj och verkligen bryr sig om oss! Ni vet inte hur mycket ert stöd betyder!

Det blev exakt ett dygn i Lund, vi körde från karlskrona 18.30 söndag kväll och fick mycket snöpligt köra hemåt igen måndag kväll exakt 18.30. Axels CRP hade tyvärr återigen stigit och oturen grinar oss i ögat igen. Visst kan man märka att Axel inte är helt hundra i kroppen, näsan är snorig och ögonen rinner men man hoppades ju ändå... men som läkarna sa: detta är det bästa för Axel.

Det vi tar med oss från denna resan är att bloggmamman och jag nästa gång vet hur "dagen innan" kommer gå till, vi hann ju göra alla moment innan vi fick besked att vi inte kunde opereras,samt att vi återigen kan konstatera hur bra allting funkar kring oss som patienter i Lund och vilken fantastisk personal som jobbar där!

Morgonen började annars med frukost för Axel vid 6.00 och vid 7.30 i hotellets matsal för oss. Vid halv nio så hade vi fått röntgentid för röntgning av Axels lungor, man kan inte annat än säga att vi har den finaste och duktigaste sonen i världen. Sköterskorna sa att såhär behöver du ligga... och där ligger Axel hur duktigt som helst och säger inte ett ljud förrän undersökningen är klar.




Därefter gick vi upp till avdelning 67 där vi skulle på inskrivningssamtal och undersökning och vi skulle också möta fotografen som skulle följa Axel där. Fotografen heter Joi Grinde och han gjorde att bra intryck och det kändes som om att det verkligen skulle funka att ha honom i närheten.
Vi fick träffa sköterskor som skulle ta hand om Axel under dagen och undersökningarna började. I första rummet gjordes det ett EKG på hjärtat genom att sätta på stora klisterlappar med sladdar i, sen tog man blodtrycket, längd och vikt.
Allt detta gick jättebra för Axel, han gnällde inte alls, inte ens när dom slet bort klisterlapparna som var 10!! till antalet. Men att han skrek när det var dags för den hemska..... tempen! Helt sjukt, dom skulle ta tempen i armhålan och han skrek som en galning!





PS. Som ni ser så älskar Axel allt vad sladdar heter, det var knappt att sköterskan fick tillbaka dom!

När Axel lugnat sig lite så var det dags att gå till nästa rum och där gjorde doktor Munkhammar ett UKG, ett ultraljud på hjärtat. Axel hade nu blivit lite hungrig så det fick bli en middag på britsen! Även här är Axel helt underbar, han liksom bara finner sig i att ligga naken i ett halvkallt, helvitt och ostimulerande rum med en okänd människa som drar och sliter och undersöker honom.



Vidare till nästa rum där blodprover ska tas, Axel är som jag poängterat flera gånger nu helt underbar även här. Man sticker honom i huvudet och han är kolugn. Däremot när pappa ska vara snäll och torka hans öga som geggat lite med ljummet vatten så bryter han ihop fullständigt, konstig men söt kille=)



Efter blodproven så får vi fri tid, klockan har nu hunnit bli runt elva och vi bestämmer oss för att gå neråt stan och ta en fika. Dels för att bekanta oss med Joi men mest för att han ville ha bilder på vad vi gör när Axel inte kan vara med eller när vi har "timmar" att döda. Kändes lite häftigt när vi satte oss i solen på ett utefik och drack kaffe och en fotgraf studsade runt oss och tog foton. Lite udda kändes det pckså när vi gick och tittade i lite butiker och Joi tog foton när vi gick runt.

Sen sa vi hej då till Joi och bestämde att han skulle komma tillbaka imorgon vi 06.00 då vi skulle skrubba Axel inför OP. Vi själva skulle upp till 67:an igen för samtal med Narkosläkare som skulle prata om var vi på morgonen efter skulle sätta Embla och lite annan allmän information inför operationen.
Det är nu som skiten kommer, hon har fått provresultaten och allt ser bra ut förutom CRP som har stigit igen och det är då helt utelsutet med operation. Vi blir ju helt förstörda även om vi förstår att det är det bästa. Efter många samtal med olika människor så är det beslut tagna på att vi ska få åka hem igen, blodförtunnande ska sättas in igen och preliminär operationstid om ett par veckor. Vi ska åka till Neo i karlskrona för provtagning om några dagar och för övrigt ska vi bara se till att Axel har det bra.

Så i skrivande stund är vi tillbaka hemma, plóckat upp två veckors packning igen och svullat i oss varsen pizza från Milano. Axel har hunnit bada och äta och nu sover han och bloggmamman bredvid i soffan.
Behöver jag n ämna att jag gått up 7,5 kg sen Axel föddes! (parantes)

Emma: Tack för idag, tack för att du finns, Jag älskar dig!

/Bloggpappan