Hockeykväll!

Denna söndagen har vi fått en massa gjort på tomten! Det har "vintersäkrats" rosor genom att bädda in dom med ris från den häck jag så vackert klippte ner för nån vecka sedan! Resten av riset från den 30 meter långs häcken har också plockats upp och placerats på släp!

Bloggmamman har tagit hand om sina blommor och planterat om dom för vinterförvaring, och planterat vit ljung (?) i våra röda blomlådor på framsidan av huset! Blev kanonsnyggt och framför allt kan vi nu släppa den biten tills det blir vår igen!

Därefter så slogs jag av den briljanta iden att vi alla skulle gå på hockey!
Första gången för Axel nånsin så det skulle bli fantastiskt spännande att se hur det skulle gå! Fantastiskt roligt att vi också för en gångs skull kan gå
På hockey ihop, hela fina familjen!

Vi har ju som bekant gjort valet att bespara Axel allt va folkmassor heter genom hans liv, men ju äldre han blivit och med det faktum att han oftast klarar sig bra från infektioner så har vi vågar släppa mer och mer på detta. Det valet har ofta lett till att vi gjort saker var för sig, men idag skulle minsann hela familjen få gå på hockey ihop!

Så när Axel fick på sig sin matchtröja och det var dags att åka så gick det nästan inte att sätta ord på bloggpappans känslor! Här och nu skulle faktiskt vi hitta på nåt ihop! Jag min son och min fru tillsammans med en folksamling på 3000 personer!

Allt det här svamlet kan låta jättetöntigt för många men efter den resa vi har gjort och gör så fanns detta inte på kartan vid beskedet för två år sedan!

Som bekant så är Axel ännu så länge ganska fåordig och har ett fåtal ord som han säger men ert ord har han lärt sig att säga klockrent, nämligen KHK!
Så med matchtröja på klappar han sig på klubbmärket och hytter med ena näven och säger KHK, KHK!

Skön!

Nästa "töntiga" grej jag tänker skriva om är på plats i arenan! När introt spelas upp och spelarna är på väg in! Hela arenan skanderar KHK och klappar i händer! Min son sitter på stolen bredvid mig och stirrar på bad som händer på isen och klappar händer och hytter med nävar i luften samtidigt som han är med och skriker KHK! Det är med tårar i ögonen som jag studerar honom och är maximalt lycklig! Plötsligt är introt över och jag har inte sett ett skit av det, men jag fick se min fina, lyckliga och välmående son!

Stort!

Hur skötte han sig under 3 timmars hockey då? Exemplariskt mina vänner, exemplariskt!