"att komma ut ur garderoben"

Den senaste tiden efter Axels sista operation så har vi ju som bekant haft mycket kontakt med sjuksköterskor, undersköterskor, läkare och andra personer på sjukhuset och det är nu allt fler som "har kommit ut ur garderoben" och erkännt att de följer vår blogg. Det är ju superkul med folk som läser om oss och våra bravader, och nu när vi vet att även sjukhuspersonalen läser så får vi väl passa oss för vad vi skriver =)

Vi har som ni vet varit sovande på sjukhuset inatt och efter en tidig frukost och ett tidigt pk-prov så begav vi oss till nästa hus på sjukhusområdet, nämligen hus 13 där specialsttandvården befinner sig. Efter ett trevlig besök med personal som bemöter barnen på bästa sätt så var vi på väg tillbaka till vårt rum på barn igen. Tandläkaren sa att tandköttet var inflammerat och att vi skulle borsta lite mindre och bara använda tops och flour ett tag. 

På barnavdelningen fick vi ganska omgående besked av doktorn om att pk fortfarande var lågt men nu var det ju ingen större fara då han fått fragmin-spruta igår kväll. Men däremot så vägrade dom nu att släppa kollen på oss förrän waran-dosen är riktigt inställd så det blir i fortsättningen minst ett besök på lasarettet för injektion  av fragmin men så ska det ju lämnas pk-prov också och då blir det två besök. Vi har möjlighet att sova där som jag förstod det men Axel fungerar allra bäst hemma, och vi också. Där står medicinerna på sin plats istället för nedpackade i en för liten plastpåse, kläderna hänger i garderoben istället för i en väska och dessutom så är Axel som ett vilddjur så fort vi kommer in på "vårt" rum, han bara avskyr att vara instängd på rummet utan ska ut med en gång, vart spelar ingen roll men ut det ska han!

Så vi har valt att köra fram och tillbaka ett par gånger om dagen istället ända tills doktorn säger nåt annat.

På vägen hem från sjukhuset somnade Axel och sov i ca 45 minuter, typiskt dumt! Detta ledde till en alldeles på tok för pigg son som inte visae ett uns trötthetstecken förrän klockan var en bit efter fem och då var det för tidigt för att vi skulle försöka hålla honom vaken då det var sprutdags strax efter sju på sjukhuset, så ner med honom i bingen och efter en stund så sov han gott! Så gott att han inte kom i säng igen förrän klockan 22.00! Men mys med föräldrarna är inte helt fel heller.

Så har det ju varit alla hjärtans dag också! Det har vi firat på vårt speciella lilla sätt, dels på sjukhuset också men jag slog till på stort och la till med ett sjuhelvetes tragiskt humör! Galet sur, butter och irriterad hela dagen, och galet medveten om det och jag kan bara inte komma ur det hur jag än gör... allt, precis allt till och med den minsta lilla motgång känns i mig som om att världen rasade ihop. Hoppas verkligen snart på en vändning annars är det mig dom får skriva in på hispan!

/bloggpapapn