Husmålning och ångestfylld morgon!

Ja herregud, idag på morgonen skulle ni inte velat vara bloggpappan kan jag säga. Jag fick i och för sig sovmorgon, uppskattat, och en god frukost framdukad, också uppskattat, men efter det så fick jag för mig att jag skulle prova så att bröllopskläderna satt som dom skulle fortfarande.... Kan berätta att fluga och skor är nog det enda som passar för tillfället......

Den timmen som följer efter denna chock var inte jätterolig kan jag berätta men den ledde i alla fall fram till att jag tog ett viktigt beslut: jag ska få kläderna att passa, det bara är så!
Alternativen? Antingen lånar jag ut kläderna till någon som helt enkelt töjer ut dom lagom mycket, eller... så ser jag till att gå ned i vikt! det sista alternativet fick det bli.

Och denna dagen blev en perfekt början för min plan. Jag hade nämligen lovat att hjälpa bloggmammans morfar att måla om hans hus och där fick jag en hel del gratis-"motion" om man nu kan kalla det motion, men jobbigt är det i alla fall! Vi var fyra stycken som målade på huset så det gick faktiskt över förväntan och när vi var klara så återstår bara en sida att måla! Bra jobbat där!

Under måleriet så blev det ju pauser, och i pauserna bjöds det på nybakade kakor till höger och vänster men jag hade ju bestämt mig så jag tackade vänligt men bestömt nej och drack för första gången på riktigt länge bara en svart kopp kaffe! Sen bjöds det på mat också och även där var jag duktig och åt i bästa viktväktarstil och kände mig riktigt stolt!

När vi återvänt till stan så blev det en riktigt rask promenad på en timme för hela familjen och när vi kom hem igen så gjorde vi vars en mindre portion havregrynsgröt att släcka den värsta hungern med!

Fundering och bakgrund: Att gå upp i vikt är för mig det värsta som kan drabba mig, låter väldig löjligt kanske men för 6-7 år sedan så stod vågen på 107,7 kg den dagen då jag skrev in mig på viktväktarna och efter ett års stenhårt jobb stod den på 82,6 och jag var stolt som en tupp. Efter att ha kommit ur den allra mest maniska perioden så insåg jag att 82,6 inte var en optimal vikt för mig att hålla utan att anstränga ihjäl mig så jag nöjde mig med att ligga kring 84-85. Detta har jag faktiskt lyckats hålla hyfsat bra genom att träna och egentligen inte äta jättesunt alls men framför allt just tränat.  Men när jag nu inte kom i den outfit som satt perfekt för några månader sedan så kände jag paniken ta tag i mig igen så nu är det dags att göra nåt åt det.

Det är inte alls många kilon som ska bort men det är däremot rätt många cm kring midjan som ska väck och det ska jag minsann se till att fixa! Just nu visar vågen 87,7 och cm-antalet är 103. För att ge er en hint om hur tight bröllopsutstyrseln var så kan jag berätta att det krävs nog närmre 7-8 cm kring midjan! Bröllopsdagen är nära men det ska bara lösa sig!

Nu är det nog tjatat om detta så nu tar bloggmamman och jag en godisfri tv-söndag ihop och placerar oss i soffan!

/bloggpappan