Årskrönika!

Nu är 2010 slut och 2011 ska firas in med vin, öl och krut! Vilket år det har varit i alla bemärkelser. Mycket har hänt och när man tänker tillbaka märker man att man har hunnit med en hel del på ett år! Vi har blivit föräldrar och allt vad bara det innebär. Den fullständiga lycka som vi upplevde när Axel tittade ut byttes bara tre timmar mot nåt som inte ens går att beskriva. Många tårar har det här året inneburit, men även många mycket bra dagar med glädje och skratt! Här kommer ett försök till sammanfattning av familjen Fagerberg/Karlssons 2010.

Januari: Förra nyår firade vi i spandelstorp i familjen Skotténs hus med goda vänner. Bloggmamman var då i fjärde månaden och fick inte helt oväntat ratta bilen. Rattade bilen gjorde vi också mot Sälen i Januari. 7 dagar med bloggmammans familj. Bloggmamman åkte aldrig skidor för att vara på den säkra sidan med den lilla magen. Bloggpappans svärmor råkade däremot värre ut då hon bröt handleden, dock inte i backen utan när hon drog en pulka i nedförsbacke. Nedrans vinterunderlag.

Februari: Vi firade ett år som förlovade den 16 Februari med en god trerättersmiddag hemma. Eftersom vi båda gillar vintern så hände det ett par gånger i februari att vi köpte fika, gjorde varm chocklad och satte oss i snön och mös.

Mars: Vi börjar förbereda på allvar för vår lilla bebis ankomst. Vi målar spjälsäng och funderar på hur vi bäst ska få plats med allt vi vill få in i lägenheten. Vi fixar och donar lite i det som ska bli Axels rum. Bloggpappan tar även kontakt med mäklare som ska försöka sälja mitt hus i Fur, som efter sommaren fortfarande inte var sålt och jag sa upp mäklaren.

April: Bloggmamman fyller 29 år ung och ställer till med gemensamt kalas för familj och nära släkt i vår lägenhet. Bloggpappan var på träningsläger i Svendborg, Danmark med SAIK då kalaset ägde rum men hann fira henne ändå. 19 april går bloggmamman hem på heltid från jobbet med havandeskapspenning efter att ha känt ett starkt tryck nedåt och långvariga smärtor på en punkt i magen.

Maj: Vår älskade son föds klockan 23.25 den 20:e Maj. Barnmorskan Sofie var det som tillslut efter en lång dags kämpande och väntan fick vara den som hjälpte honom ut. Bara några timmar senare byts vår lycka till nåt helt annat och den händelsen och våra känslor finns att läsa om här på bloggen sedan tidigare.

Juni: Juni innebar mestadels sjukhusvistelse i Lund och Karlskrona, med permissioner mot slutet av månaden. Den 2:a juni lämnade vi Lund efter en operation där man satte in en schunt. Den 29:e blev vi helt utskrivna från Neo i Karlskrona. Dock fortfarande med täta, täta kontroller. 9 juni tog Axels moster Amanda studenten! Bloggmamman får åka iväg från sjukhuset en stund för att vara med på firandet medan Axel och bloggpappan stannar kvar på vårt rum på neo!

Juli: Vi spenderade de flesta dagar i skuggan och framför allt på Trummenäs i bloggmammans föräldrars husvagn. Den 17:e blir Axels saturation rejält sämre och vi söker hjälp och man finner att vi behöver läggas in igen för att kolla vad som hänt. Vi ligger på sjukhus till den 26:e och man hittar ingen riktig anledning till varför Axel nu helt plötsligt behöver syrgas. Det bestäms i alla fall att vi ska få syrgas med oss hem. Första tanken var: katastrof!! Hur ska detta gå!! Stackare!! Men med facit i hand så fungerade det över förväntan, mycket smidigare än man kan tro även om det såklart var ett jäkla jobb och mek, men det lär man sig leva med. Det var även under juli som bloggen tog sin start!

Augusti: Vi åker till Lund för kontroll inför operationen som ska göras senare under hösten. Här hittar man en förträngning på Axels lungpulsåder. Detta är också orsaken till att han behöver syrgasen. Läkarna i Lund säger att operationen bör ske snarast, men till slut blir den inte av förrän i början av november.

September: Axel döps den 11 september i Fredrikskyrkan av präst-Göran, världens coolaste präst med språk som en tonåring, långt hår och motorcyckelkörande. Vi tog tidigt ett beslut att inte ta emot alla gäster på dopet på en mottagning då läkarna avrådde oss att träffa för många på grund av infektionsrisk så det blev lite prat i kyrkan och så en enklare "fest" för bloggföräldrarnas familjer i vår lägenhet. Den 12:e September fyllde bloggpappan 29 unga år. Sista veckan i september tvingas jag sjukskriva mig från jobbet då mitt huvud fylls med funderingar inför Axels operation som kommer allt närmre. Samtidigt finner jag det väldigt jobbigt att röra mig runt barn som är helt friska och mår hur bra som helst. Detta "skäms" jag för att jag känner och det får mig inte att må bättre. I början av september ringer en fotograf oss och frågar om han kan få möjlighet att följa Axels operation för att senare göra ett reportage av bilderna tillsammans med en reporter.

Oktober: Axels andra operation var inplanerad till den 4:e Oktober. Dagarna innan så blir Axel plötsligt snorig, hostig och lite febrig. Det är första gången han har riktig feber så vi tar kontakt, enligt order, med läkarna i Karlskrona som låter oss komma in för undersökning. CRP-provet visar på en infektion och vi får återkomma dagen efter för att se vilket håll infektionen är på väg och om vi eventuellt behöver ställa in operationen. De proverna vi tar närmaste dagarna pendlar fram och tillbaka men efter att fått ett liiiiteeet positivt svar på proverna dagen innan vi ska åka ner och efter att pratat med doktor i Lund så får vi åka. Operationen ska äntligen bli av! Men när vi kommer ner så har Axel återigen blivit dålig så man tvingas ställa in operationen. Här börjar en riktigt tung tid för mig (bloggpappan) och även för övriga bloggfamiljen. Jag kände en fullständig tomhet. Panik och jag vet inte hur jag ska beskriva det. Vi får hjälp från en massa personer och tillslut så får vi beslut från Försäkringskassan att vi båda får vara hemma. De känslor som dök upp nu förföljer mig under en väldigt lång tid. Vid undersökningar hemma i Karlskrona visar det sig att Axel har streptokocker i halsen och han får påbörja sin första penicillinkur. Under oktober "låser" vi in oss i lägenheten och träffar i princip inget folk alls, förutom några som vi träffar utomhus. Detta för att undvika fler infektioner så att operationen kan bli av. Det sista som händer i oktober är att vi skriver papper över försäljningen av mitt hus. Det dök upp en köpare och vi kom överens så att en försäljning kunde ske. En STOOOR sten som dessutom inte bara varit enormt tung utan dessutom kostat pengar faller från mitt/vårt bröst.

November: Måndagen den 1 november skrivs Axel in i Lund för att genomgå hjärtoperationen. Den här dagen är det mycket undersökningar som ska göras och vi försöker njuta så mycket som möjligt av vår lille goding medan han är som vanligt! Tisdag morgon görs han i ordning för operation och några väldigt nervösa och jobbiga timmar fördrivs med bloggmammans föräldrar innan läkaren ringer och säger att operationen gått som förväntat! Vi stannar i Lund i lite mer än en vecka till. Allt om operationen och dagarna i Lund kan ni läsa om här på bloggen. Väl hemma igen återhämtar sig Axel mer och mer och man märker att operationen har gjort nytta på många sätt. Han äter mer än innan, orkar mer och är superglad mest hela tiden. Vi börjar med smakportioner med puréer av olika slag. Det är inte jätteuppskattat av Axel, men till slut går det bättre!

December: Vi börjar komma in i ett "vanligt" liv med vår Axel. Vi vågar oss på en del besök, både hos andra och besök här hemma. Axel lär sig sitta och vänder på sig! Han börjar äta mer riktig mat och vi börjar med välling som kvällsmål. Vi firar vår första jul som en familj på tre medlemmar och myser som bara den! Och nu är vi framme vid ett nytt nyårsfirande, som ska firas i en lägenhet nära vår egna lägenhet med goda vänner och god mat!

Och det finns så mycket mer vi skulle kunna lyfta fram från 2010. Tillexempel alla de människor runt omkring oss som faktiskt många gånger hjälpt oss igenom detta året. Alla besök vi fick under vår svåra tid, både i Lund och i Karlskrona. Vi skulle kunna lyfta fram våra föräldrar och tacka dom för att dom finns, verkligen tur att dom finns. Jag hade också en tanke om att det skulle vara lite nominering och sånt ni vet som alltid finns i krönikor, men jag nöjer mig med en och det är, Årets bästa föräldrar: Jan och Pia samt Stefan och Kerstin.... Tack för allt.

Tillsist kan jag bara säga att 2010 har fått oss att inse att det blir inte alltid som man tänkt sig. En "vanlig" förlossning och max två dagar på BB var något som vi tyckte lät perfekt. Det blev nåt helt annat.... men vi som personer och familj har också blivit nåt helt annat än det "vanliga".

Gott nytt år önskar vi och ha nu en underbar kväll samt början på 2011.