fredag 22 oktober 2010

Jag kämpar med oro hela tiden!

Att Axel har ett hjärtfel, det är ingen nyhet.
Axel blev sjuk några dagar inför förra operationen och då sköt man upp opertionen och nytt datum blev den 2:a november. Bara det gör att jag oroar mig för att när vi pratade med lund inför denna operationen så sa dom att den var tvungen att göras å fort som möjligt pga den förträngning man hittade i lungträdet.

Så instruktionerna inför denna operationen var: håll er friska, ta inga risker genom att gå i affärer eller stora sällskap med Axel, undvik kontakt med sjuka/snuviga peroner osv... Så vi har verkligen gjort vårt bästa... har nog haft tre personer, MAX, på besök i vår lägenhet nu sen vi kom tillbaka från Lund, och det har inte varit några långfikor direkt utan snarar fem minuters-besök.. och under de fem minuterna så slår hjärtat i 180 och jag tänker...bli inte smittad..bli inte smittad... otroligt barnsligt och nojjigt men det är så JAG känner det och det kan inte hjälpas.

Så de enstaka möten man har med vänner/kompisar/familj sker utomhus, i och för sig inte fel att komma ut, men som vädret är nu är ju även det piss!
Och min familj vet jag inte när jag träffade sist, september nån gång tror jag!

Sen är det så att så fort Axel "inte är som vanligt" så ökar pulsen, tankarna börjar snurra och man är igång igen. Det kan räcka med att han sover en gång extra per dag eller att han äter mindre vid ett mål så börjar det sticka i kroppen! Svårt att beskriva men fan så jobbigt ändå!

Och till råga på allt så har jag på nåt jävla vänster fått vansinnigt ont i halsen, jag har ju för fan inte träffat en kotte, inte utsatt mig för någon risk överhuvud taget! Har haft det i ett par dagar nu, och givetvis vägrade Axel att äta överhuvudtaget idag på morgonen... gissa hur tankarna går!
Vi får se hur han äter nu vid nästa mål!

Ja just det, jag var hos doktorn idag med, såg bra ut tyckte han, inga tecken på nånting onyttigt alls! Skönt det, men det verkar tydligen då som att man ska ha ont!

Ett dystert inlägg idag, men skönt att få kriva av sig lite! Sist av allt vill jag ändå säga att det är en sån fantastisk tur att jag har blogmmamman!
Hon gör mig lugn, glad och får mig att trivas i vår situation. Hon gör att jag känner mig älskad! Tur också att vi har ett fantstiskt barn vid namn Axel!

/bloggpappan

2 kommentarer:

  1. Vi förstår er ständiga oro. Ni är så starka likaså lilla axel. Skönt att de e så nära till operationen nu. Bra att du skriver av dig lite Jocke, sånt brukar hjälpa. Kramar Lisa Henke och Olivia

    SvaraRadera
  2. Allt kommer att gå bra! Tänker på er!
    fam Hammarlund

    SvaraRadera