Skitdag, spelning och dagbok!

Fyyyy faaaan! Idag är en riktigt rutten dag!

Efter att jag kom hem efter spelningen på skönstavik igår så matade vi Axel tillsammans och därefter började strulet. Eller det har väl pågått ett par dagar egentligen. Axel har haft allt svårare att syresätta sig har det kännts som, inte alls kommit upp i de "siffror" han har legat på innan och för att ens komma över 80% så har vi fått kämpa genom att sätta om proben flera gånger och vända på Axel i olika positioner. Tillslut så har han ju kommit över 80 som är en acceptabel gräns just nu, men det har tagit ofta över en halvtimme innan är där.

Men så inatt så kom han aldrig över 80, snarare tvärtom att han blev lägre och lägre. Så vid 05.00 ringde vi och fick åka in till sjukan. Vi blev väldigt bra omhändertagna som vanligt och världens bästa kardeolog/doktor/människa Gabriella Eklund jobbade natt! Sååå skönt! Så hon gjorde en massa undersökningar och beställde lungröntgen, tog blodprov och gjorde ett ultraljud på hjärtat.

Och jag hanterar ju detta så dåligt! Bloggmamman är så duktig, hon gråter men är jättestark vad det verkar, medans jag blir vansinnig, det börjar bubbla i mig och jag blir sååå sjukt frustrerad! och orolig! Värker i hela kroppen!

Men i alla fall så hittar dom inga fel på hjärtat utan det ser ut som det förväntas, däremot så kan det vara så att han dragit på sig ett virus, men det är ingenting man vet! Fler undersökningar följer. Man försökte sätta en infart på honom också där man kan ge medicin och dropp! Men efter att ha stuckit honom i båda händerna, ena foten och i magen två gånger så gav man upp! Stackare!

----------------------------------------------

Spelningen igår då? jo, den var riktigt rolig och det var mycket folk och ett härligt drag! Jag lägger upp lite bilde så ni får se!



------------------------------------------------

Dagboken!

*dag 2 20/5

Vi hade fått ny besökstid på förlossningen vi 9.30 på torsdagen för en andra kontroll. Vid nio upptäcker vi lite blod i Emmas binda, vi ringde och pratade med en barnmorska som sa att vi kunde skynda på lite extra men att det nog inte var nån fara. På undersökningen så känner dom att Axel redan ligger långt nere och att det är en normal blödning som sker. Dom blir dock lite vaksamma när dom ser på CTG-kurvan att det blir några puls-dropp. Emma får lämna lite prover och vi blir inlagda för att få föda. Klockan är då ca. 10.30. Man sätter en "fjäder" på Axels huvud och mäter vidare hans pulsslag på en CTG-maskin och den får han vara uppkopplad på under hela förlossningen.


Värkarna börjar öka mer och mer och klockan tre ber Emma om att få lite lindringshjälp. Barnmorskan rekommenderar akupunktur så Emma får en nål i pannan, en i foten och en vid tummen. Detta hjälper faktiskt lite, men bara de tre första värkarna. Emma testar också ett gåbord som hjälper barnet nedåt, verkarna ökar ännu mer och vid fem så provar hon lustgas, men det hjälper knappt alls. Emma måste lägga sig ner igen och kämpar vidare i sängen. Nu gör det riktigt ont men samtidigt så öppnar hon sig allt mer. Vid kvart över sex blir värkarna olidliga och Emma ska få ryggmärgsbedövning. Narkosläkare Anders Hell kommer in som stålmannen och på tio minuter är bedövningen satt och barra en kvart efter det är den gammla Emma tillbaka. Hon får nu testa att sitta på en pilatesboll, också för att barnet ska komma ner mer.

Strax innan elva var det bara en liten kant kvar innan Emma var helt öppen sen ska barnet jobba sig sakta ner i bäckenbotten, meeen! bara några minuter efter elva så får Emma en monstervärk och vi ringer på barnmorskan som nu är Sofie Person (Du är bäst i världen). Hon börjar med att känna var barnet ligger och plötsligt säger hon att barnet är redo att komma!

Nu blir mitt minne lite diffust på grund av vissa omständigheter!

Emmas ben "slängs" upp på "stativ" och folk ramlar in från alla håll. Kvart över elva börjar Emma sin riktiga kryst och tio minuters helvete senare så är vår son Axel född.Barnmorskor tryckte på under tiden från alla håll på magen för att stödja Emma i hennes krystar och det slets ochh drogs. Ut kommer som sagt Axel, 50 cm lång och 2765 g tung.

Han börjar skrika direkt och jag får klippa navelsträngen. Vi fick titta på moderkakan som enligt Sofie såg fin ut och Emma blev sydd med fyra stygn. Sofie sa att födseln hade gått vansinngt fort och de hade trott att Axel inte skulle födas förrän två-halv tre. Tur de!

Det var fantastiskt kul att äntligen få se vår lilla Axel, som vi hade längtat. Jag grät hela tiden av lycka och varenda samtal jag ringde var fyllda med glädjetårar.

Dagen sammanfattas: =)

/bloggpappan