Övergångsställe och dagbok

Hej alla!

Sviiiiissschhhh... kände ni det.... det var en positiv vind! Det blåser nämligen sådana nu på rum Tärnö på barnavdelningen!
Vi var nämligen ute och gick idag, en runda på 30 minuter blev det! Sååå skönt, och Axel trivdes nog också för han klarade sig utan syrgas från det att vi gick och ytterligare en timme efter att vi kommit tillbaka!
Så därav blev det ett övergångsställe i rubriken, det är nämligen så det känns nu! Sjukhuset är just nu ett ställe att passera! Skönt!

Axel var så nöjd och belåten över att få åka i sin vagn igen!

Och såhär missnöjd var han när det
var dags att stiga upp!

Det blev ett par bilder på kvällssolen också!

___________________________________________________

Dagbok från tiden i Lund/Karlskrona!

*Dag 4 22/5

Idag kom mina föräldrar och hälsade på, dom fick också titta på vår Axel!

Dagen började dock lite knackigt kan man säga! Vi visste att vi skulle bli flyttade från Neonatal till Barn-IVA (intensivvårdsavdelningen), men trodde det skule bli vid middagstid. Men mitt i frukosten var det tydligen dags och vi fick hasta iväg för att följa honom.

Efter en liten undersökning på BIVA så kom doktorerna fram till att man var tvugna att "spränga" upp gången mellan förmakarna så den blir större. Detta skulle göras genom att man går in i ljumsken och följer en ven upp i hjärtat och där blåser man upp en ballong och gör hållet större, tror jag! Så Axel sövdes ner och fick ligga i respirator. Åhhh vad otäckt! Men operationen gick som tur var bra och han kvicknade ganska snabbt till igen. Nu fick vi till och med se hans ögon för första gången sen förlossningen då han varit så svullen av mediciner.

Efter att Emma och jag fått sitta lite ensamma med vår Axel så fick då mamma, pappa och broder Niklas komma in och titta på underverket! Han var såå söt tyckte dom!

På eftermiddagen/kvällen gick vi på restaurang och åt lite gott tillsammans och försökte tänka på lite annat. Det var skönt faktiskt! Efter att mamma och pappa och bror åkt hem, så smög vi tillbaka yill Axel för att mysa lite till innan vi begav oss till patienthotellet. DET VAR DÅ DOM SA DET: Vill ni hålla honom?! Emma satt superlänge och jag fick sondmata honom under tiden. Han var så nöjd och så även hans föräldrar.

Snart får vi reda på när och hur de andra operationerna ska ske. USCH!

Dagen sammanfattas =( + =)
/bloggpappan