Dagbok!

Innan jag skriver av dagboksinlägget från operationsdagen i Lund vill jag varna för lite läskiga bilder!

Dag 6, 24/5

Idag gick vi upp extra tidigtför att hinna gosa med Axel innan operationen. Vi pussade och kelade med Axel ända fram till läkaren som skulle operera kom för att prata lite om operationen. Han heter som sag Jens Johansson och verkar verkligen vara kanonduktig.
I dagens operation ska man göra en alternativ "duktus", en kanal som används av barnet i mammas mage för att syresätta sig, av goretex. Den "kopplar" man mellan en ven på kroppspulsådern och lungpulsådern. Vi fick bilder som Jens ritade och det finns mer bilder och förklaringar på growingpeople.se tydligen.

Tio över elva kom narkosläkaren för att hämta Axel och göra honom klar inför operationen, innan dess så fick Emma ha Axel i sin famnen lång stund. Vi bara satt och pratade massa strunt med honom och mot slutet fick vi till och med se hans ögon! Vilket var sällsynt då han är väldigt svullen.





Under operationen så gick Emma, Kerstin och jag på stan för att äta lite. Klockan 14.30 ringde telefonen och mitt hjärta stannade. Det var Jens... han sa att operationen hade gått fint och att Axel mådde bra! Jag grät!

Vi gick för att titta till Axel och prata med doktorena, han sov fortfarande. Men fortfarande lika söt. Alla berättade att operationen gått fint och att man nu gav honom massor av mediciner som var bra för honom. Om allt fortsatte som det gjort hittils så kanske han till och med kunde få slippa respiratorn ikväll!!
ps Han hade faltiskt kikat upp redan 20 minuter efter operationen, men det var lite väl bra så man sövde honom igen!

***** Bakslag*****
När vi senare på kvällen kom tillbaka till en sovande Axel så möts vi av läkare som är lite bekymrade över att Axel ändå inte syresätter sig som dom hoppats. Man tar mänder av blodprov och olika undersökningar. Man finner att allt ser bra ut, förutom nåt prov som visar lite lågt på något. Man ringer in en kardiolog som får göra ultraljud på hjärtat och det nya röret och om lungorna fungerar riktigt. Han är inte helt säker men till 99% så funkar allt bra.

Samtidigt så hör vi att bakom oss så pratar sköterskorna om att förbereda akutoperationssalen. Fan va jobbigt!! Vi som trodde det skulle vara bra nu. Tillslut så bestämmer de ändå att avvakta natten och fortsätta med respiratorhjälp. Klockan är nu tio och vi behöver mat och känner oss helt slut och knäckta. Emma ska bara gå på toa och sen ska vi gå tillbaka och äta lite. Då märker Emma att hon blöder och att det svider när hon kissar. Vi vill självklart kolla upp detta och efter nån timme så lyckas vi hamna utanför KK-akuten. Där får vi vänta i lite mer än 1,5 timme innan vi får hjälp, vi som var så hungriga, helt slut och bara ville träffa Axel igen. När vi tillslut kom in på KK-akuten så tog dom ett kisseprov för urinvägsinflammation och gjorde lite andra undersökningar såsom ultraljud på livmodern. Allt såg väl ändå bra ut men kunde kanske ändå vara börja på en urinvägsinflammation.

När vi väl kom tillbaka till Axel så träffade vi en sån megapedagogiskt och jättebra sjuksköterska. Hon berättade också att Axel hade stabiliserat sig och det såg faktiskt bättre ut igen. Hon sa också att läkaren hade berättat att han förstått att vi blivit stressade och ledsna innan och att det egentligen inte hade varit en helt optimal situation för oss att vara i med alla läkare och undersökningarna dom gjorde.

ps igen! Idag var första gången jag kände att nu får det vara bra, jag orkar inte mer, Men jag kom över och igenom det också!

Dagen sammanfattas: =) =( =)





/Bloggpappan