Kustmaran

I lördags åkte jag och barnen till Kristianopel medan pappan sov efter nattjobb. Jag skulle vara funktionär på Kustmaran och Axel skulle springa barnloppet! Inez kunde inte springa, sa Axel, för hon var liten som en kräftstjärt!! Jag skulle vara på barnpassningen för där kunde ju barnen vara med. Axel sprang mellan moster Fia i målområdet och mig i barnpassningen och skötte sig kanon! När det var dags för Axel att springa fick jag tydliga instruktioner,  jag skulle inte springa med men gärna stå med lite dricka på vägen! Så det fick Inez och jag göra! Vi träffade på Kompis-vincent, så hejade på båda killarna! Superduktig är han, Axel, kämpar på och älskar när man hejar!  När han druckit lite hos oss sprang han med glädje vidare, vinkade och sa: vi ses i målet, mamma! Älskade barn!!