sanningens ord!

I dagens avsnitt av "rakt in i hjärtat" så sa en mamma något riktigt klokt, jag snappade det inte ordagrant men innebörden är något jag tar med mig. Hon hade fått det berättat för sig av en sjuksköterska då hon själv kände att hon "curlade" sin dotter för mycket.

Jag applicerade orden på mig själv och hur jag är med Axel. för mig handlar det mycket om att jag är rädd, rädd för att utsätta hans hjärta/kropp för hög belastning. Säkert en obefogad rädsla.... Det handlar om att kanske bära honom när han "gnäller" om det, bära hans tunga väska, dra honom i pulkan upp för backen istället för att han ska dra den och så vidare.

Det lät ungefär såhär:

"Vad spelar det för roll om du ibland låter henne rida på sitt hjärtfel i de situationer då hon faktiskt inte behöver hjälpen? Hon har det tufft nog ändå!"

/bloggpappan