Va fan är det frågan om?

Efter en mycket trevlig helg med en piggare Axel så var vi alla redo för förskola på måndag.

Söndagsförmiddagen innehöll bus och pepparkaksbak! Efter axels middagslur så gick vi till pulkabacken, axel älskar!

Väl hemma därifrån så börjar vi laga lite mat samtidigt som det är fullt ös på axel!

Han äter dåligt Ted mat och efter maten då hår han inte att känna igen. Gnällig , enormt trött och vill absolut inget annat än att vara i famnen. Aj, aj säger han hela tiden och är verkligen, verkligen helt utschasad!

Vi ringer 1177 och dom tycker vi ska komma in. Axel blir undersökt och det tas odlingar och blodprov. Man kan dock inte hitta något direkt fel utan vi får åka hem igen. Väl hemma, precis inkomna så kräks axel... Igen!

Så nu har han kräkts några gånger i tisdags, en gång på natten till torsdagen och nu då ikväll. Däremellan har det förstås varit extremt lite matintag så att han är sliten kan man ju förstå!

Den hypokondriska pappan som typ får hjärtinfarkt varje gång hans son blir sjuk tror ju såklart att det är nåt allvarligt, men innerst inne så vet jag ju att det är lugnt, nog!