Den började helt fantastiskt med en underbar timme på Axels förskola! Jag han knappt få av honom kläderna förrän han sprungit in och börjat leka med alla saker och inleda kontakt med barn och personal! Inte utan att man kände sig lite, eller ja mycket stolt över min stora son som nu är på vippen till en förskolepojke!
En promenad senare så är vi hemma och lagar mat och Axel somnar gott efter all lek. Under tiden han diverse kommer en VVS-kille och kikar på vad det skulle kosta att dra nya rör och avlopp till toan på övervåningen.
Bara en stund efter att han åkt så kommer bloggmamman hem från jobbet och ytterligare en stund senare så var vi på väg mot sjukhuset! Där lämnar vi pk-prov och åker hemåt igen. På vägen hem inhandlas det märkena och en ny kudde till axel som han ska ha på förskolan!
När vi kom hem så slängde jag på gott marinerade revben på grillen, då ringde telefonen!
Alltså, hur mår Axel frågar doktorn, är han livlig och så, gillar han att klättra!
Han mår bra, ja han är livlig och ja han älskar att klättra svarar jag!
Då tror jag vi bestämmer att ni får bli inlagda för Axels pk-värde är långt över 8 och då är det GANSKA bra om han är lite still och övervakad!
Kan säga att de goda revbenen smakade inte så jäkla gott som jag hoppats trots att dom var perfekt grillade, om ni förstår vad jag menar!
Så efter att ha ätit och packat så är vi på väg mot sjukhuset. Kan ändå inte förstå hur det kunnat skjuta i höjden så sen i torsdags då han låg på 1,7.
När vi kommer in så väntar dom på oss och börjar kolla vart på Axel dom ska embla för att sen sätta infart där dom ska ge plasma som skulle sänka pk-värdet. Jag börjar undra lite och frågar om det inte är en bra ide att ta ert nytt prov, sköterskan kunde tycka attt det var en bra ide men skulle kolla med doktorn. Även doktorn tyckte detta så labb kom upp och tid nya prov i fingret, denna gången extra många. Medans vi väntar på svaret, som ingen av oss egentligen tror ska visa nåt annat, så hinner narkosläkare komma för att se om han bättre kan hitta några kärl att sätta infarten i. Bäst vad Det är så rycks dörren upp och läkaren utbrister nästan av lycka att provet är annorlunda och visar nu 1,9 och vi får åka hem! Jag börjar gråta och sen åker vi hem, mycket lyckliga!
Tur att jag stred lite för ett nytt blodprov, bra och underbart att all inblandad personal lyssnade och entré min önskan om ett nytt prov! Så man vill det ska funka!
Till sist en bild på förskolepojken sol är väl nedstoppad i sin varma åkpåse på väg till förskolan!
/bloggpappan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar