Tanke så här på natten:
Den andra november 2010 låg Axel på BIVA efter sin Glenn-operation, i salen fanns ett annat lite barn och hans föräldrar! Barnet var också nyopererat för medfött hjärtfel och nån gång under dagen så stötte vi föräldrar på varandra i anhörigrummet!
Barnet hette Sam, föräldrarna Anders och Malin! Vi pratade, delade tankar och erfarenheter med varandra, käkade ihop fler gånger under vistelsen! Inte kunde man då tro att just dom skulle bli så fina och betydande vänner! Inte skulle vi egentligen behövt träffas där heller, inte under de förutsättningarna! Vänner som man inte måste träffa hela tiden, vänner som bara finns där, som bokstäver på bloggen eller en röst i luren! 50 mil från Karlskrona, 60 mil från Lund!
Tack för allt ert stöd, det betyder lite extra!
Ett stort tack också till alla andra fina, underbara stöttande läsare här på bloggen! Det betyder så mycket!
/bloggpappan
följer er här på bloggen. känner med er, tänker på er och beundrar er massor! kämpa på, nu på andra sidan operation!! kram, jennie
SvaraRadera<3 det känns så SKÖNT att få följa allt som händer, utan att behöva störa med en massa telefonsamtal - ni är helt fantastiska alla tre! <3
SvaraRaderaStooor KRAM till er alla!!! Längtar efter att få träffa er!
Moster-gammelmoster-Annika
Tack och tack go vänner! Vi känner samma sak. Jag är övertygad om att vi varit vänner, och goda sådana, om vi lyckats mötas med friska fisar. Spelar ingen roll egentligen, jag är glad för vänskapen vi har.
SvaraRaderaJag är ännu gladare för att Axel verkar var på rätt väg. Helst hade jag sett att han sluppit inhalationerna men that's the way it is.
Krama den lille tuffingen från oss och detta är inte enbart mina ord, Malin sitter brevid mej.
Stora kramar från hela Sam-familjen!