Livet springer vidare i rask takt för familjen och dagarna rusar förbi!
Klockan nio idag så var jag och Axel på sjukgymnastmottagningen för uppföljning! Sist Axel var där var i April, då kunde han sitta riktigt stabilt men hade inte börjat krypa! Detta började han med veckan efter för övrigt.
Hon var uppriktigt glad och nöjd över att se Axels fina utveckling sen senast och gav honom högsta betyg rakt över! Hon erkände också att hon nog inte förväntat sig att han skulle vara så långt framme som han nu ändå är!
Väl hemma i Rödeby igen så blev det lunch och efter det så fick vi besök av Axels farmor och farbror Niklas! Han hade varit på lasarettet och fått sina cellgifter så på vägen hem passade dom på att träffa oss lite! Uppskattat!
En kort uppdatering om det! Ännu ingen lycka i jakt på benmärgsdonator, tydligen passade inte nån av oss syskon (eller kanske vi med är sjuka, verkar vara förtvivlat svår för dom där nere att spotta ut något svar om nånting faktiskt) så sjukdomen hålls i schack med cellgifter tills man fått tag i någon! Man letar nu bland de 14 miljoner som är frivilliga världen över och hoppas att få en träff där! Annars... Ja jag vet inte, det fanns nån lösning men det var väl ingen drömlösning vad jag förstod!
Resten av dagen har vi bara tagit det lugnt! Jag bestämde tidigt att idag skulle det inte donas i trädgården! Men imorgon ger jag mig nog ut igen! Bäst att smida medans järnet glöder!
/bloggpappan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar