Nostalgi och smisk på fingrarna...

Ikväll har det tagits ett stort steg närmre "färdigpackat" då ett par timmar har spenderats på vinden samt att de plastpåsar med för små barnkläder har packats om i fina, snygga och bra-att-stapla-banankartonger.

Det är lite roliga och konstiga känslor och minnen som kommer upp igen då man ser lillemans små kläder, har faktiskt riktigt svårt att förstå att han varit så liten. Men det har han ju uppenbarligen!

Bloggmamman var för övrigt tidig hem från jobbet idag och efter att ha sovit ikapp i soffan i 40 minuter så tog vi tag i saker och ting och gick en runda över stan som slutade på glassiären. Det hanns med att skickas ett brev, köpa strumpor och ett snabbesök på banken.

Sen så hände en superrolig grej och minst lika oväntad. Bloggmamman satt på golvet och jag vid köksbordet och Axel lekte med något borta hos mig när bloggmamman säger till Axel att komma. Dröm om vår förvåning när han, som vi nästan trott inte ska ta några fler steg förrän 4 års åldern, backar stapplande bakåt och sen lägger i ettans växel och går till bloggmamman. Hur kontrollerat som helst och detta upprepade han ett flertal gånger. KUL!

Smisk på fingrarna får vi för att vi här på bloggen glömde uppmärksamma vår vän och Axels bästaste vän Sam på hans 1-årsdag igår. Ett ännu större grattis säger vi till dig idag och hoppas du kan förlåta oss! Hälsa dina föräldrar också så himla gott =) Sen hoppas Axel att hans paket nu har hittat rätt väg till dig med hjälp av posten! Annars får vi skälla på dom.

Nu är det ta mig tusan god natt!

/bloggpappan