Ultraljud och neo-besök!

Dagen började tidigt för vår del idag. Vi gav oss iväg hemifrån vid 8 för kl 8.30 stod ultraljud på hjärtat på schemat. Vi kollade vikt och längd till en början. Axel väger nu 8420 gr och är 71 cm lång! Vikten hade jag nog hoppats på mer, men visst, han är ju inte stilla en sekund så han gör ju av med det mesta han stoppar i sig men bara 125 gr på en hel månad kändes sådär. Men var nog bara jag som reagerade så. Läkaren och sköterskorna verkade inte oroliga så då är det nog ok! Längden däremot hade han tagit ett rejält skutt på kurvan! Han hade växt 3,5 cm på lite mer än en månad! Och den stora längdökningen kan ju också ha att göra med att vikten inte hade ökat så mycket! Han mår bra i alla fall och det är huvudsaken!

Ultraljudet gick bra och allt var oförändrat från förra gången, vilket är bra för Axels del! Skönt och få höra det! Han var duktig och låg så gott som stilla under hela ultraljudet. Han fick en sladd som han fick dona med hur mycket som helst så fick doktor Gabriella ha sin sladd i fred! Vi diskuterade lite mediciner för nu var det dags för Axel att byta blodförtunnande medicin och så informerade Gabriella att Axel så småningom kommer att kallas till specialist-tandläkaren eftersom hjärtbarn är extra känsliga vid dålig munhygien. Hon tyckte också att vi kunde ta kontakt med vår BVC och få gå dit på kontroller. Vi skulle bara vara noga med att inte behöva komma då det är som mest barn där. Vi har ju bara haft kontakt med vår BVC-sköterska vid vaccinationer mm då hon ha kommit hem till oss och gjort det, så det blir en ny erfarenhet att få gå till BVC! :) Men Gabriella tyckte det var viktigt att de där får fokusera på "friska" Axel och inte Axel med sitt hjärtfel. Det är nog inte helt fel tanke då det ofta fokuseras på "sjuka" Axel, och där kan nog vi också behöva tänka annorlunda ibland, även om vi bara ser till Axels bästa, men ibland kanske vi är lite rädda för att saker inte är bra för honom. Det är svårt det där, för man vill ju bara Axels bästa och inte utsätta honom för onödiga risker, men samtidigt vill man ju inte överbeskydda...

Efter ultraljudet fick Axel lite gröt och jag tänkte att det var ett ypperligt tillfälle att sova en liten stund eftersom det dröjde lite innan det var dags att gå till neo för RS-sprutan. Men det tyckte inte Axel! Han var på strålande humör och vi gick fram och tillbaka utanför neo-mottagningen! Sprutorna gick bra, men oj så ledsen han var denna gången...Men det gick snabbt över och på hemvägen var det en pojke som somnade gott i bilen. Han sov dock bara typ 45 minuter och där efter var det lek med gammelmoster Annika och min kusin Amalia. Vi åt lunch ihop och fikade lite! Efter besöket gick Axel och jag en liten runda och när vi kom hem försökte jag få Axel att sova en liten stund till. Men det ville inte Axel! Så vi lekte istället! Vid 4-tiden kom bloggpappan hem en kort stund innan träning. Vi märkte mer och mer hur trött Axel var men han kom inte till ro, inte ens i vagnen. När jag sedan skulle ge honom middag bröt han ihop totalt och somnade i min famn! Lilla skrutt!

Mitt halsont har tyvärr inte gått över, däför blev det träning för bloggpappans del och inte för mig...Tråkigt, men måste lyssna på kroppen. Jag känner mig trött i kroppen och då är nog soffan min bästa vän! Nu sover Axel efter att ha somnat själv i sin säng utan massa gråt och jag inväntar bloggpappans hemkomst! Vi har ju knappt sett varandra idag!