Lilleman börjar bli stor nu och saker och ting som vi väntat "ska hända" börjar nu bli allt mindre och vi som föräldrar blir allt lugnare. För tillfället!
Igår satt han helt själv för första gången, helt magisk känsla. Plötsligt så satt han bara där. Och det var inte bara tur, som jag först trodde för idag har han nämligen suttit själv och lekt med sin stora fotboll och håller balansen jättefint. Då hände nästa grej!
Axel tröttnade efter en stund på att sitta och rulla boll så jag tänkte att vi nu minsann skulle passa på att ligga lite på mage. Tänkt och gjort och några sekunder senare så ligger han på magen och har det hur bra som helst. Till saken ska tilläggas att Axel innan verkligen avskyr, hatar, tycker det är vidrigt att ligga på mage och eftersom han dessutom varit opererad och haft bröstkorgen öppen två gånger så har vi ju verkligen låtit honom bestämma så minuterna på mage har verkligen inte varit många. MEN idag så låg han hur nöjd som helst och efter 5 minuter så tycker han att det räcker och vänder helt oväntat till rygg!! Mäktigt tänkte jag, första gången han vänder på sig! Tur, tänkte jag sen och lägger tillbaka honom på mage! Vips, tillbaka på rygg!! Stolt pappa!!
Att Axel inte vänt sig tidigare än nu har varit nåt som gnagt ialla fall mig, men nu kan jag släppa det lite för en kort stund. Nu ska han bara vända sig från rygg till mage med, men det är ju inte lika intressant för honom så det lär väl dröja kan jag tro.
Vi gick genast in och väckte bloggmamman och berättade vad Axel minsann hittat på, Jag vill också se utbrister hon! Så vi återtar vår lekplats i Axels rum och jag hinner inte mer än lägga ner honom på mage förrän han vänder runt, och igen, och igen!
Sen blev det frukost och bloggmamman gav sig en stund senare ut på stan med systeryster medans Axel och jag tog en promenad i vintervädret, som absolut inte är anpassat till barnvagn. Ifall nån undrade och inte upptäckt det tidigare!
Planerna för eftermiddagen är att vi ska köra till wämöparken tillsammans med Jojjan, Edvin och PM och åka pulka! Inte tråkigt! Måste också passa på att tacka mina kollegor för en fantastiskt trevlig kväll igår! Lite sent blev det, men fan så kul!
Slår ett slag också för dansbandskampen ikväll, nära upplösningen nu!
/bloggpappan
Det här är Axel! Han föddes den 20:e maj -10 i Karlskrona med ett fel på sin högra sida av hjärtat (HRHS), han saknade också en nedgång från lungpulsådern ner i hjärtat. Han genomgick sin tredje operation 2012 och har nu ett enkammarhjärta. Läs om hans och hans systers påhitt och så klart om bloggföräldrarnas liv här på Tuffa Axels värld!
Åh det är lätt att saker liksom gnager en - saker som man gärna inbillar sig att alla andra redan kan. Sanningen är den precis som ni skriver - Axel har haft en tuff start, men det innebär inte att det alltid kommer att vara så. Våga ta ett djupt andetag och mumla mitt mantra (hjälpte mig igenom många knasiga stunder): "En blomma växer inte fortare för att man drar i den..."
SvaraRaderaKram och trevlig lördag till er från Mia
Åh, vad roligt! Plötsligt händer det, som de säger! Så underbart att följa desras framsteg. Elise börjar få en tand upptäckte vi alldeles nyss. Inte alls lika spännande för mig som helammar, men ack ett framsteg... =/
SvaraRaderaJa, men så är det ju Mia! Och egentligen är jag inte särskilt orolig eftersom jag med mitt jobb vet hur olika barn kan vara, men ibland glömmer man bort det!
SvaraRaderaJa, Frida, visst är det härligt att få följa framstegen! Kul med en tand, men visst helamning och tänder går kanske inte ihop:)
Kram till er båda!