En härlig helg går mot sitt slut!

Ja verkligen. Tänk att bloggfamiljen nu har fått uppleva och fira sin första jul tillsammans. Kanske läge att bli lite sentimental. Nä.... nu när vi för tillfället är så lyckliga och Axel mår så bra som han ändå gör (peppar, peppar) så tycker jag att vi bara lever i detta och bara njuter.
Men tänk ändå, med bara lite mer otur, lite mindre underbara och kompetenta läkare och om bloggmamman och jag inte varit så starka och öppna ihop så kanske denna julafton inte alls sett ut som den nu faktiskt gör och kanske gått i ett helt annat tecken. Faktiskt värt att tänka på när man använder de fina leksaker, kläder och andra presenter bloggfamiljen fått i år.

Vill också säga ett jättetack till min familj som för mig är den finaste och bästa i världen, från syskon till mor och far. Ett lika stort tack från mig till bloggmammans familj som förstås också betyder enormt mycket. Tänk vilket privilegium att komma överens med sina svärföräldrar och deras familj och bli accepterad och välkommen, inte alltid helt självklart.
Samt inte ett dugg mindre tack till alla vänner runtomkring oss som verkligen ställt upp för oss, antingen genom att bara finnas där när det behövs eller på just det vis som ni kan och gjort.

Ja, nu blev detta ju nästan början på den årskrönika jag tänkte skriva som avslutning på detta året, så jag stoppar här och börjar berätta lite om julafton istället.

Tidig julafton steg vi upp och klädde på oss våra finaste kläder, ung som gammal och packade bilen för att ta oss upp till Fur. För det första så fick jag inleda med att skyffla fram vår bil innan vi överhuvud taget skulle kunna ta oss någonstans. Men envis vinner och 20 minuter tog det innan bilen börjat rulla. 8.30 var vi framme i Fur där vintern om möjligt ännu mer tagit fäste. Där var nog över en meter snö och vägarna var totalt igensnöade. Men vi skulle ju vara inomhus så vi stängde in oss och värmde oss framför brasan. Mamma och pappa hade ordnat "julfrukost" som vi avnjöt. Det var tomtegröt och skinkmacka såklart men en massa andra godsaker fann såklart också att välja på. Sen drack vi kaffe och åt av det för familjen Karlsson så traditionella godisbordet! När klockan slagit lite äldre så kom tomten på besök, Axel stormtrivdes i tomtens knä och vi fick många fina foton därifrån. Och gode gud vad Axel och vi måste har varit snälla i år för det fanns inga gränser för hur många paket där var under granen. Där var presentkort till hela familjen och en halk-badmatta och potta, ost och kex-korg, och tågbana. Ja, det var bara en bråkdel av allt fint som vi och Axel fick, men populärast just på julafton-förmiddagen var brandbilen från faster Linda!

Sen så fick vi julmat i kistan och även här så fanns det inga gränser på maten! Klockan kvart i tre rullade familjen hela vägen ut till bilen för att åka mot stan, för klockan halv fyra hade tomten bestämt träff med oss hos familjen Fagerberg.

Vi hann precis komma innanför dörren när vi plötsligt såg tomten genom rutan. Han delade ut paket så det stod härliga till och Axel satt nöjt och intresserad även i Tomtens knä här. Helt otroligt, var inte många veckor sedan som han knappt kunde höra någon annans röst. Även hos familjen Fagerberg så verkade bloggfamiljens snällhet ha blivit förstådd för pakethögen växte till ett mindre berg. Jag var tvungen att titta Axel i ögonen och förklara att det inte är nån idé att han vänjer sig vid detta för ju äldre han blir desto mindre paket blir det! Bara så att han vet menar jag!

Jag vet inte vad jag ska börja med att säga vaf vi fick men det var bland annat jättefina kläder till ung och gammal, klossar att bygga med, en fin tavla till bloggfamiljen, parfymer, en fotboll, lära gå vagn, nallar och en hiskelig massa mer saker. Populärast på kvällen var nog ändå en rosa fiffi-docka som han fick av morfars farbror Kent.

Axel lekte en lång stund med alla sina grejer innan han somnade jättegott för att samla kraft till fortsättningen av kvällen. Klockan halv sex kom resten av gästerna till familjen fagerberg och vi avnjöt en underbar julmiddag i goda vänners lag och en massa annat gott. Sen skedde den traditionsenliga paketutdelningen där vi alla fått en i sällskapet att köpa julklapp till och rimma på. Superkul.

Axel var vaken ända till halv tio innan han kastade in handduken riktigt nöjd och belåten med sin första julafton, Återigen ett stort tack till alla som finns i vår närhet!

Nu ska vi spela ett sällskapsspel som familjen Fagerberg fick i julklapp!

God fortsättning vänner!

/bloggpappan