Upp och ner... ner och upp...

Ja så är det väl att vara förälder till hjärtbarn, ja till "friska" barn också förmodligen. Ska ta och testa det nån gång!

Många positiva saker idag i alla fall: Axel har gett oss första leendet sen operatonen, han har börjat sutta lite lätt på sin napp och han har sugit/dropp-svalt 55 ml mat! Bara det är ju grymt stora framsteg!

Däremot så har det ínte bara varit positivt.
Dom sa tidigt på förmiddagen att ronden blivit försenad men att de snart skulle komma, vid halv två dyker det upp en tomte, som visserligen tog emot Axel vid hans allra första besök i Lund och gjorde ett bra intryck då, men idag var det katastrof.

Vi har ju börjat undra lite över pacemakern och varför den behövs... men den tittade han bara på som om den kom från yttre rymden! Och så ställde han jättekonstiga frågor precis som om han aldrig sett ett hjärtfel eller läst Axels journal överhuvud taget.

Men efter ett tag så kom David från BIVA ner och styrde upp saken, dock så konstaterade han att pacemakern behövs. Hjärtat slår bara i 70 av sig själv och det är man inte nöjda med även om det inte är nån katastrof, men pacemakern ska behållas och nytt test görs imorgon.

Felet är tydligen att slagen kommer inte ifrån kammaren utan bara ifrån sinusknuten...eller nåt sånt??

Nu ska vi äta lite och sen är det ju lördagskväll! Inte fel!

/bloggpappan