Ja, så har vi besökt neonatal ännu en gång! Igår kväll somnade Axel gott och innan vi också gick och la oss skulle vi mäta syresättningen på honom. Och då låg han på 77-78 % och han ska egentligen ligga över 80 %. Vi ville gärna meddela detta till neo eftersom vi idag skulle testa och sätta ut en dos vätskedrivande igen. Sköterskan på neo ringde till läkaren och sedan ringde läkaren upp. Hon ville gärna titta på Axel eftersom det är svårt att bara ta det på telefon. Kanske behövde vi stanna över natten så vi packade med det nödvändigaste. 23.15 åkte vi till sjukhuset! Läkaren kom och lyssnade på Axel, kollade andning och syresättning, men hon tyckte inte det fanns någon anledning att stanna om vi inte kände själva att vi var oroliga och ville stanna för observation. Men vi valde att åka hem! Vi var hemma igen strax efter midnatt och somnade ganska fort efter det. Axel åt vid 6-tiden och sen somnade vi om till 8.30:)
Läkaren på neo i natt tyckte att vi skulle ringa in till neo idag på morgonen och berätta hur natten hade varit och det har vi gjort! Natten var bra:) När vi mätte honom i natt låg han över 80 % i syresättning hela tiden...! Konstigt konstigt och ingen av oss blir kloka på detta! Ibland tror jag att jag ska bli galen på det här med syresättningen... Men Doktor Gabriella ringde upp oss för en stund sedan och hon tyckte att vi skulle gå mycket på hur Axel verkade till sätt och humör. Han är ju pigg och glad och varken läkaren i natt eller han vi träffade i måndags är särklit oroade över att det skulle var något fel med Axel när de tittar på honom! Hon sa också att det är inte många som har en sån här syremätningsmaskin hemma och kan mäta, men vi känner oss egentligen trygga med att ha den hemma!
Samtidigt som det ibland kan kännas knäckande att behöva åka in mitt i natten för kontroll så är vi så tacksamma för att möjligheten finns! Ett samtal bort bara så har vi kontakt med en läkare! Känns jätteskönt! Och vi möts alltid av underbar personal, både sköterskor och läkare, som på alla sätt och vis vill hjälpa oss.
/Bloggmamman
Det här är Axel! Han föddes den 20:e maj -10 i Karlskrona med ett fel på sin högra sida av hjärtat (HRHS), han saknade också en nedgång från lungpulsådern ner i hjärtat. Han genomgick sin tredje operation 2012 och har nu ett enkammarhjärta. Läs om hans och hans systers påhitt och så klart om bloggföräldrarnas liv här på Tuffa Axels värld!
Det är knepigt det där med syresättningen. Leo ligger runt 78-80% på kontrollerna, men hemma har vi ingen aning. Vi har lärt oss att titta på honom istället för på siffrorna. Det kommer ni oxå att göra, men maskinen är bra att ha innan man har vant sig.
SvaraRaderaNu är det ju en heeeeelt annan sak och man kan ju inte jämföra Axel med Isac som är frisk(-are) men jag tror det ligger mkt i det ni säger att man mäter för att man kan och hade man inte mätt så hade man inte sett alla konstigheter i saturation. Jag hade en jättejobbig period förra året när jag skulle vänja mig av med saturationsmätaren, tänkte hela tiden att "nä nu gör han si och så då brukar saturationen gå ner under 80" osv. Men som ni säger ovan, man ser ju och det händer nåt på andra sätt om de sjunker... Men jag förstår verkligen att ni vill den kvar, i er situation hade jag inte heller velat släppa den!! Kramis J (som har barn på bloggpappans dagis.)
SvaraRaderaHåller med Beatrice när det gäller saturationen. Nu ligger Harry runt 78-80% och det är riktigt bra. Vi har kvar mätaren hemma men poxar sällan nu efter glennoperationen. Innan glennen låg han som lägst på 44% och fick stenta shunten akut. Hans lägsta gräns var på 60% då nu är den på 70% tror jag. De klarar mer än man tror. Nu om han är lite hängig och syresätter sig 74% undrar man ju lite men då tänker jag hur bra han klarat sig på ännu lägre siffror. Det är egentligen först nu han kommit över 80% någonsin....
SvaraRaderaHoppas att han håller sig stabil nu! Ibland går de ju under gränsen när de sover djupt och så men jag tror som Beatrice att efter ett tag så märker man på dem hur de mår. När vi tror att Harry poxar lågt så gör han oftast det så nu litar jag mer på mig själv än vad jag gjorde innan för då ville jag alltid poxa...
Åh, tack för era kommentarer! O vi måste verkligen vänja oss av med den maskinen! Vi har ju iaf slutat ha på den hela nätterna utan nu stickmäter vi bara någon gång ibland och vi sover mycket bättre allihop tror jag:) Och Axel är ju glad och pigg hela tiden så visst borde vi märka om han skulle bli låg i saturation...!Kram till er alla!
SvaraRaderaUsch ja, vad jobbigt. Det är nog så att man blir lite fixerad (som jag kan bli av vågen men det är ju en helt annan historia. Att gå på allmäntillstånd är viktigast och det ni kommer att få göra i många år framåt.
SvaraRaderaHoppas allt varit bättre sen idag.
Kram Mia