nä, just det och i detta fallet görs ingenting på en onsdag heller.
Vi sitter bara och avvakta tiden!
oj.. där kom doktorn!
Och där gick dom!
Hon ville bara säga att dom planerar hemfärd för oss om ekg:et ser bra ut, men om vi känner att vi är lika osäkra så finns möjligheten att få permission en natt och ligga på hotellet! Tror faktiskt att det lutar åt det, så man känner av lite hur vi och Axel klarar oss utanför sjukhuset!
Och så fortsätter vi göra ingenting! Finns nog inte någon sida på internet jag inte besökt, och aftonbladet sätter nog rekord i antal sidklick! Facebook behöver jag nog inte nämna!
Hur mår Axel då? Jo, han är fortfarande riktigt gnällig och rejält mosig kring ögonen men ändå så tycker jag att allmänstatusen är ok!
Det som oroar mest är att han fortfarande är riktigt tät i sin andning, och ibland så får han kämpa rejält för att få luft! Men läkarna verkar inte så oroliga så...
Inatt hade han det rejält jobbigt och hade svårt för att äta eftersom näsan vägrade suga in tillräckligt med luft! Jag vansinnig, eftersom jag inte kan hantera press längre vad det verkar.... och bloggmamman på sitt vis.. .nä den natten glömmer vi!
Både bloggmamman och jag känner att snart behövs det andra influenser, vi har båda nu drabbats av näsblod, petitess kan tyckas men eftersom att det typ aldrig händer så kan man tillskriva det till stress och alldeles för mycket sjukhusluft med alldeles för låg luftfuktighet! Dessutom är det max 13 grader varmt på vårt rum på sjukhuset... jag skojar inte!
Nu tar vi nya tag och snart får vi ju faktiskt åka hem! Peppar peppar!
/bloggpappan
Det här är Axel! Han föddes den 20:e maj -10 i Karlskrona med ett fel på sin högra sida av hjärtat (HRHS), han saknade också en nedgång från lungpulsådern ner i hjärtat. Han genomgick sin tredje operation 2012 och har nu ett enkammarhjärta. Läs om hans och hans systers påhitt och så klart om bloggföräldrarnas liv här på Tuffa Axels värld!
Så skönt att höra att ni snart få komma hem. Ta hand om varandra.
SvaraRaderaKram
Johanna
Kära vänner och Bloggpappsen!! Hahaha....
SvaraRaderaDet var lite jobbig läsning idag. Jag önskar vi kunde ha hunnit förbi er innan vi drog så vi kunde ha fått krama er lite och ge er energi. Nu får vi göra det från Astrid istället, via telefon, internet och varma lyckliga tankar.
Vi vill ju så gärna att Axel ger er grönt ljus att åka hem, och det kommer han att göra (jag har lika rätt i det som med pacemakern), men vi vill för er skull att han gör det så fort det bara går. Vi håller t.o.m Sams tummar för det.
En kompis skickade ett brev och han och hans fru har gjort en snarlik resa. Det han kände var viktigaste i hela situationen var att vara starka tillsammans. Det går inte att ta sej igenom det ni/vi gör nu i eget huvud. Sanslöst viktigt att prata om hur man mår och känner. Att man låter varandra ha dalar och toppar för det kommer man inte ifrån. Detta kanske låter löjligt men det är skitviktigt. Kom ihåg att ni bara vill vad som är bäst för Axel - BÅDA TVÅ!! och man ser och tänker inte exakt likadant hela tiden.
Så, från GästBloggSamPappan kommer massivt stöd och de varmaste kramar som går. Känn er omtyckta och bara så ni vet - Ni är FANSTASTISKA!
SamMamman och lille tuffe Sam hälsar å det grövsta till sina nya härliga vänner!!
(Medans jag skrev detta plingade det i malins telefon - Lena förlöste precis en liten Ella!!!
hej, det är fantastiskt att det ser ut som att en hemresa närmar sig.
SvaraRaderaLyssna till Sam-pappan han sa många kloka ord. Glöm inte att prata med varandra så fort ni känner oro, ångest, stress whatever;))
Tänker mycket på er och hoppas att vi kan ses snart. Bamsekramar till er alla 3.
kramis Karina
Vi håller tummarna så hårt vi bara kan här på konstapelsgatan på att allt ser fint ut så att ni snart får komma hem med er lilla Axel♥och så längtar vi tills vi får träffa er snart igen♥ kramar på er.
SvaraRadera