Äntligen hemma!
Hemma är oslagbart, visst är man bra mottagen och bor bra i Lund men hemma trivs vi alla bäst!
Vi körde från lund idag vid halv tolv ungefär och resan hem gick fint, Axel sov gott hela resan men var dock superhungrig när han kom innanför dörrarna. Jag packade upp alla saker och donade lite praktiskt och stack direkt igen för att storhandla då kylskåpet skrek tomt!
Lundvistelsen har gått jättesmidigt och återigen måste vi säga att vi är jättebra mottagna och känner oss trygga där nere.
Vi kom ner på måndagskvällen som ni säkert har läst om. På tisdagen så skulle vi gå upp tidigt för att äta frukost på hotellet och SEN mata Axel innan vi skulle vara på avdelning 67 klockan 8.15. Meeen Axel valde att äta lite annorlunda under natten så sju ville han äta och enligt hans invanda rutiner på mat var tredje timme så skulle hans nästa mål då bli klockan 10, inte bra då han skulle vara fastande från 9.00 vilket innebar att han skulle vara SVINHUNGRIG i stort sett med en gång undersökningarna satt igång. Så det fick bli ett dropp för att stilla hungern.
Vid 9 så träffade vi Doktor Higgins som gjorde ultraljud på Axels hjärta, han var riktigt noggrann och undersökningen tog närmre 50 minuter. Axel var fantstiskt duktig och låg jättestilla hela undersökningen.
Därefter så gick vi till röntgen för att röntga lungorna, även denna undersökningen krävde att Axel skulle ligga stilla, och det gick fantastiskt bra.
Men sen började som sagt hungern sätta in och han blir lite gnällig. När vi kommer tillbaka från röntgen så träffar vi en sköterska som vill sätta EKG med bandspelare på Axel i ett dygn för nåt forskningsprojekt så när vi kom till honom på uppvaket efter CT:n så skulle han ha lite fler kablar på sig sa hon. Hon märkte nog att jag tyckte att det var jävligt onödigt men men, så fick det bli.
Direkt efter hennes besök så gick vi för att möta narkosläkaren som var mitt i en operaton, men kom ut en snabbis för att titta vart dom skulle sätta infarten till kontrast och dropp. Vi går tillbaka till vår sal och sätter emla-bedövning.
När bedövningen hjälpt så bar det av igen upp till operation och sättning av infart, i hans vänstra hand. Något som var extra jobbigt för Axel därför att han precis just innan lund besöket kommit på hur man slickar och suger på sin han och då framför allt den vänstra! Bildbevis innan infarten:
Klockan två bar jag Axel upp till röntgen igen och vi fick lägga honom på en brits till CT-maskinen. Dom gav honom nu en massa sövande mediciner och vi fick vara med tills han somnat! Jag kan bara säga att fy fan va jobbigt det är att se sitt barn somna in på ett så onaturligt sätt!
Bloggmamman sa: är det så här jobbigt att lämna bort honom för 45 minuters ofarlig undersökning, hur kommer det då vara vid nästa operation! hemska tanke!
Bloggmamman och jag gick och åt lite i kafeterian och väntade på att dom skulle ringa från uppvaket.
En stund senare ringde dom och sa att allt hade gått bra, men läkaren tyckte att för säkerhetsskull så skulle bloggmamman och Axel sova på sjukuset en natt. Inte så roligt, första kvällen vi sover ifrån varandra sen Axel föddes för övrigt.
Men natten gick bra och alla kontroller som gjordes under kvällen/natten visade bra så tidig förmiddag idag blev vi hemskickade! Skönt!
Jag lägger upp lite blandade bilder från tiden där nere:
ett något stressat inlägg med en sur Axel bredvid =)
/bloggpappan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar